Gråhårig, 2015 61 x 61 cm (tempera)

Gryning, 2014 65 x 54 cm (tempera)

Sommarateljéns fönster, 2015 52 x 60 cm (tempera)

Festsäsong, 2015 14 x 18 cm (tempera)

Är det vår i Finland?, 2015 14 x 18 cm (tempera)

Väntan, 2013 46 x 55 cm (tempera)

Åsnans färgteori, 2014 52 x 60 cm (tempera)

Brunnsstig, 2013 42 x 28 cm (tempera)

En immateriell ande fyller allt som finns till, 2014 65 x 80 cm (tempera)

I utsikt ända till kvällen, 2014 24 x 30 cm (tempera)

Minnen av glasskiosken, 2014 51 x 36 cm (akvarell)

Arne och Carlos (svavelticka), 2014 51 x 36 cm (akvarell)

Byns vackraste shoppingväska, 2014 51 x 35,5 cm (akvarell)

Rutplan:kulörta gråtoner, 2015 65 x 81 cm (tempera)

Rutplan: från Stockholm, 2015 54 x 65 cm (tempera)

Rutplan: från Avignon, 2015 54 x 65 cm (tempera)

Rutplan: av elfenben, 2015 38 x 46 cm (tempera)

Vardagsgrått, 2015 (keramik, återvinningsull))

Det snöade under natten, 2015
2 min. 20 s. (animation)

Utställningens namn kommer från Franz Schuberts till Wilhelm Müllers dikter tonsatta sångsvit Winterreises 14. sång. I denna sång hälsar den i kärlek besvikne och redan själsligt skakade vandrande gesällen med glädje sina under natten vitnade hårtestar bra för att igen bli besviken då det visar sig att det han trodde var ålderns och lugnets grånad endast är snart smältande snö på hjässan.

Utställningens verkliga inspirationskälla har varit eftervintrarnas slask, då våren så frustrerande låter vänta på sig. Den fallande snön är också rent visuellt ett intressant motiv som symboliskt kan peka åt många håll. Margaret Atwood skriver i sin roman Syndaflodens år: "…hennes ord påminner oss om skörheten i vårt kosmos – en skörhet som på nytt bekräftades av 1900-talets fysiker, när vetenskapen upptäckte de vidsträckta områdena av tomhet som finns inte bara inne i atomen, utan också mellan stjärnorna. Vad är vårt kosmos annat än en snöflinga? Vad är det annat än ett stycke virkad spets?"

I Leonoras tidigare utställningar har det bärande motivet varit med spetsdukar täckta fågelburar där det mellan spetsarna och burarnas metallverk endast funnits tomrum. På denna nya utställning har konstnären bytt synvinkel och förflyttat sig in i buren för att betrakta världen, som inte är tom utan lite grå och melankolisk. Det är inte alltid klart om det är fråga om vårens sista eller höstens första snöfall, men det är uppenbart att man i bilderna befinner sig i ett gränstillstånd. Samma tema syns också i utställningens övriga verk som undersöker de klara färgernas övergång till brutna på samma sätt som på hösten då naturen vissnar och blir grå.

Utställningen har stötts av Taike (Centret för konstfrämjande).

    - Petri Keskinen, FM

Galleri Konstsalongen: Utställning 2.–22.5.2015